personporträtt III och IV

(Del tre i presentationen av mitt projektarbete)

Det här är Gunvor och Bo.

Gunvor&Bo
(dålig bild)

Bo: Jag växte upp på en gård, som jag när jag blev vuxen arrenderade av min pappa. När han skulle sälja gården var det en barnfamilj som köpte den. Föräldrarna hette Gunvor och Bengt. Jag och Gunvor fann varandra ganska snabbt, men det dröjde några år innan vi skiljdes från vår respektive partner och bildade ny familj. Livet tog en helt ny vändning då, för Gunvor hade med sig fyra barn från sitt tidigare äktenskap. Jag var i 40-årsåldern och hade i en handvändning en familj med fyra barn. Och efter ett tag fick vi två barn tillsammans.
Gunvor: För mig, min man och barnen vi hade, var det svårt med skilsmässan. Min äldsta dotter kunde inte acceptera skilsmässan och stannade kvar på gården hos sin pappa. Det var förfärligt svårt att inte fortsätta leva med henne, förfärligt svårt. Jag saknade henne hela tiden.

Gunvor: Det är en svår konst tycker jag, att bo ihop med någon, årtionde efter årtionde. Det är en anpassning som sker hela tiden. Vi är ganska olika, Bo och jag.
Bo: Ja, men Gunvor har en väldig förmåga att smälta in i olika miljöer tycker jag. Jag menar, jag är ju uppvuxen här, född här, alla borde känna mig tycker jag. Men det har blivit att jag blir igenkänd som Gunvors man, då vet folk vem jag är.

Bo: Mitt första barndomsminne var när jag var liten och jag höll pappa i handen medan vi gick i en hage vid gården som vi bodde på. Någon hade dött nere i något av de gamla torpen så då kom de och körde med den där hästdrivna likvagnen som de hämtade de döda i. Jag frågade pappa vad det där var och då sa han att det är någon som har dött. ”Vad är dött”, frågade jag och pappa svarade att ”jaa, vi ska alla dö”. ”Inte vi”, sa jag bestämt för det tyckte jag var helt otänkbart. Alla andra kunde dö som de ville, men inte pappa och jag. Men det var bra att få veta i god tid, att vi också skulle dö.
Gunvor: Vi pratar mycket om döden nuförtiden. Man får ju, när man blir i de här åren, försöka acceptera att man ska dö och sen får man ju tänka sig in i hur det blir när man går bort.
Bo: Ja, om döden pratar vi mycket, om vad som händer när man dör. Jag är inte rädd för att dö längre. Pappa var den första döda människan jag sett. Han låg på lasarettet och var död. Jag tänker fortfarande på mamma och pappa ibland, och saknar dem. Jag hade väldigt goda relationer till mina föräldrar. Pappa var så trygg att prata med.
Gunvor: Jag tycker fortfarande att det är fruktansvärt svårt att acceptera, även i vuxen ålder, att någon är död; från den ena sekunden till den andra. Min mamma blev 100 år och två månader. När de larmade mig att hon var döende åkte jag ensam upp till Stockholm. Jag minns inte ett dugg från den resan. De bäddade till mig på hennes rum så att jag kunde sova hos henne, och på morgonsidan gav hon ifrån sig ett konstigt ljud. Jag tittade på henne och då var hon redan död. En sköterska kom och öppnade fönstret för att själen skulle kunna flyga ut, hon var så övertygad. Jag tror inte det finns någon själ som flyger ut.
Bo: Nej, och fanns det en skulle den väl kunna flyga ut fast fönstret var stängt.”

Annonser

3 svar

  1. Gamla människor alltså. Jag önskar att jag inte var så skrämd av min upplevelse av ålderdomshemmet jag jobbade tre veckor på, utan kunde göra något liknande, fast kanske med foto…. Det är så otroligt värdefullt att göra sånt här ju!
    Minns att det fanns bilder hemma hos min farmors bror som föreställde de gamla fiskarna som fiskade här längs kusten och som var så vackra i svart och vitt och jag önskade att jag kunde ta något liknande. Men det finns ju inte fiskare på det sättet längre, så kanske att gamla människor är viktigare?

    2012/12/12 kl. 19:19

  2. Å, dessa upplevelser och minnen känns så värdefulla. Ser varenda liten scen framför mig. Och din målning såklart! Helt magiskt.

    2012/12/12 kl. 20:39

  3. Oerhört fint

    2012/12/12 kl. 22:20

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s