personporträtt I

Hej hemskt mycket hej. Tänkte att jag i det här inlägget och två inlägg framåt ska presentera mitt projektarbete.

Jag hade ett samtal med några vänner. Vi pratade om hur ogreppbart mycket som försvinner när en människa dör. Ett helt liv av tankar, historier, sinnesintryck. Ett medvetande så stort att jag blir mörkrädd. I höstas tog jag kontakt med fyra personer, alla runt 70-80 år. De här fyra personerna berättade om sina liv för mig, om tankar de haft och har, små historier som haft stor eller liten verkan på deras liv eller om hur deras liv haft verkan på dem. Jag målade av dem, och försökte skapa så helhetsformande personporträtt jag kunde utifrån text och bild. Det här blev en utställning. Och ni ska få träffa individerna som format den.
Det här är Gisela.

Gisela

”Jag växte upp under andra världskriget och det har präglat mitt liv i vissa avseenden. Mina föräldrar var från Tyskland, men pappa kom till Sverige 1920 och 1923 kom även mamma. Jag föddes i Sverige och talade flytande svenska, men det var ibland svårt att ha ett tyskt namn. Jag minns en gång på tågstationen var det en man som hjälpte mig med väskorna. När vi klivit av tåget frågade han vad jag hette, och jag svarade med för- och efternamn. ”Det låter tyskt”, sa han. ”Ja” sa jag, ”det är det”. Han tittade på mig och släppte mina väskor rakt ner i marken, vände på klacken och gick därifrån, utan att säga ett ord.

Som ganska liten ville jag jobba med djur, och när jag tagit studenten ville jag bli veterinär. Men min pappa hade fått för sig att jag skulle jobba med små barn. Jag ville göra min pappa till viljes och sökte därför till småskoleseminariet, men jag tänkte att jag antagligen inte skulle komma in. Det gjorde jag, som 117:e eller 118:e sökande av sammanlagt 119. Men jag visste att jag egentligen inte ville gå där, så jag tackade nej. Efter det har jag alltid gått min egen väg. Jag vet inte om jag mognade eller om jag vågade mer. Jag har nog aldrig tyckt att det är särskilt svårt att gå min egen väg. Men så har jag haft tur också, jag har hamnat bra. Förutom när jag gick mina två år på utbildningen på Sahlgrenska sjukhuset, där blev eleverna utnyttjade och vi fick göra allt slabbarbete. Men nog tycker jag att jag hade nytta av de två jobbiga åren; vad man än gör har man nytta av det – vare sig det är roligt eller ej.

Förutom att arbetet på Sahlgrenska var jobbigt var det väldigt roliga år i Göteborg. Jag levde livligt och mådde bra. Men om jag var så våldsamt lycklig då? Nej, jag var nog inte lycklig på det sättet som vi menar med lycklig, det tror jag inte man var i den åldern. I stort har jag dock levt ett mycket lyckligt liv och väldigt mycket beror det nog på mig själv, eftersom jag är så positivt inställd till saker och ting. Jag har skrattat mycket, och det syns på rynkorna.

När jag var ung sa jag att jag aldrig någonsin skulle bo i Stockholm, det kom inte på fråga. En person frågade ”men om du träffar en kille som är stockholmare, då?” Och jag sa ”Ja, då gifter jag mig inte med honom”. Naturligtvis träffade jag en man som var en riktig urstockholmare, och snart flyttade jag till Stockholm tillsammans med honom. Jag och Jarl levde där med våra barn i 18, väldigt lyckliga, år innan vi flyttade till Linköping. Nu har jag haft 10-11 år för mig själv sedan Jarl gick bort, och de åren har jag försökt göra det bästa utav. Men det går inte över.”

Annonser

10 svar

  1. Det här gillar jag! Väldigt kul och intressant idé.

    2012/12/10 kl. 20:52

  2. Herregud, det här var fullkomligt fantastiskt. Så mycket känsla och jag vet inte… någon slags vördnad som liksom känns i hjärtat. Bra jobbat, du!

    2012/12/10 kl. 21:47

  3. Mathilda

    Briljant idé! Gud så himla fint gjort typ, vackert.

    2012/12/10 kl. 22:36

  4. vilket fantastiskt projektarbete. väldigt intressant att läsa & ditt porträtt är magiskt!

    2012/12/11 kl. 10:13

  5. Jag fullkomligt älskar ditt projektarbete. Hur kom du i kontakt med dessa människor? Hur känner du dem?

    2012/12/11 kl. 21:07

    • fiiiiiina sonja vad snäll du är!! och det var väldigt roligt/givande/intressant att genomföra. personerna har alla någon anknytning till platser nära mina föräldrars hem, och eftersom det är ett litet ställe vet alla vilka alla är ungefär. det var min snälla mamma som tipsade mig om vilka som kunde tänkas ställa upp!

      2012/12/11 kl. 21:33

  6. Åh, såg det här inlägget efter det förra nyss. Fortfarande en alldeles fantastisk idé till ett projektarbete! Önskar fler kunde göra något liknande, för alla har ju så olika stil när de målar och ritar, men fler behöver ta kontakt med gamla människor i världen!

    Tror starkt på att du får MVG på utförandet åtminstone! Fantastiskt är allt jag kan säga!

    2012/12/11 kl. 23:05

  7. Ping: personporträtt II « ANNA HORN AF RANTZIEN

  8. Ping: personporträtt III och IV « ANNA HORN AF RANTZIEN

  9. Åh, så jävla fin. Galet

    2012/12/14 kl. 19:30

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s